Har inte skrivit på ett tag, det händer väl inte så mycket i mitt liv just nu haha. 

Den där jobbiga känslan av att ha så sjukt mycket men att man ändå inte gör något... 

Det är lite stört om man tänker efter, hur mycket tid av ens liv som går till ingenting. Men va fan, egentligen vad är det man ska lägga tid på? Vi kommer alla dö någon gång... 

Det kanske låter deprimerande när man tänker så men på riktigt, det känns som att folk bara stressar fram fram fram hela tiden, utan att tänka på varför. Varför skulle man skynda sig fram till döden? För att man vill bli av med skiten så fort som möjligt? 

Man ska ju alltid ta till vaaaara på tiiiiden och vara sååå tacksam för allt man är med om och man ska lära av sina misstag och tänka positivt och bla bla bla. 

Ja, vad vinner man på att vara positiv istället för negativ? Man får ju inte direkt något pris när man kommit i mål, "grattis, du var positiv och lycklig i ditt liv så nu vinner du ett nytt liv" eller kanske "grattis, du stod ut och var positiv och lycklig i ditt liv så nu kommer du äntligen slippa allt".

Nej kanske inget sådant men eftersom vi ändå ska stå ut med varandra här på jorden kan vi ju lika gärna ha kul, fast ingen kanske bryr sig egentligen.

Det där om att inte bry sig, är det coolt på något sätt? Är man starkare på något sätt om man inte visar känslor? Att det skulle få en själv att verka självständig och stark nog att klara sig. Att men hela tiden inte ska slösa tid på någon och tänka på den för att man har ju så många andra. 

Men vem känner sig starkare av att vara ensam? Visst, det kanske känns bättre för några men att visa känslor borde ju inte vara något negativt. 

Det kanske är kul ett tag att spela svår eller inte bry sig men man får ut så mycket mer av att dela sitt liv med andra.