I det här inlägget kommer jag lägga till lite till min förra text, berätta om min filosofikurs och drömmar och så kommer jag lägga in lite random bilder på mig från idag.

Enyoy! :)

Med tanke på det förra knasiga inlägget jag skrev om tiden; nu går ju vi i nian och har börjat göra nationella proven. Dom har man ju varit livrädd för i flera år och nu plötsligt är man mitt ibland dem.

Ärligt talat har dom hittills inte varit så jobbiga men långt ifrån alla är ju klara.

Så nu är prov stup i kvarten och sen pang bom kommer nian va slut och alla är aslyckliga föra att börja gymnasiet och byta liv och bla bla bla. 

Själv har jag panik till tusen för att lämna alla vanor och de man känner sig trygg med, att totalt byta vardag. Vadå det är ju bara att byta skola och skolan är skitjobbig vilket som kanske vissa säger men hell no, jag vill inte sitta ensam och ha panik hela dagarna och låtsas att jag har så himla intressant liv.

Ärligt talat jag vet inte ens vilket gymnasium jag ska gå? Och vad fasiken ska man jobba med när man blir vuxen? Det är ju typ bara tre år kvar tills man ska veta vad man ska göra med livet...

Calm the fuck down så att säga

Jag har börjat på en filosofikurs, det är som en samtalsgrupp med ungdomar där vi utgår ifrån en fråga eller ett påstående och sedan diskuterar omkring den ur olika synvinklar. 

Det kanske låter lite weird att folk gör sånt men det är faktiskt roligt och man behöver inte själv ha värsta djupa frågorna och argumenten, man kan lyssna på vad andra säger och tycker och tror för att få lite perspektiv på saker och ting.

Tänkte att jag skulle berätta lite för dig som orkar läsa, so here we go!

Dagens tema på kursen var dröm och verklighet (jag väljer att kalla det dröm och verklighet för enkelhetens skull, trots att hela frågeställningen går ut på att man inte kan veta vad som är vad).

Hur kan vi vara så säkra på att vi lever i verkligheten, vi kanske i själva verket bara finns i en dröm?

Man kan tycka att det är ju självklart och att man är inte klok om man skulle tro något annat men allt går att ifrågasätta. Och om man tänker efter, vad finns det för bevis och motbevis för att världen är en dröm eller inte? 

Och vart går gränsen mellan dröm och verklighet?

Definitionen för verkligheten skulle kunna sammanfattas som att flera håller med om vad som händer.

Så en fråga: om allt det här är en dröm, är det då min dröm eller en kollektiv dröm? Eller är det en annan enskild persons dröm?

Påståendet som vi pratade omkring idag var: man kan inte bli medveten om att verkligheten inte är verklig.

Jag blir lite förvirrad av själva påståendet men jag tror att det ungefär betyder att i drömmar kan man bli övertygad om att man drömmer på ett sätt som man inte kan uppleva i verkligheten. 

Man kan dock i verkligheten påverkas av olika omständigheter som gör att känslan blir oklar eller att man försöker övertyga sig själv om att det som händer inte händer på riktigt, till exempel om man varit med om en olycka. 

Men hur kan vi då vara så säkra på att vi inte kommer att få ett liknande ögonblick av övertygelse i verkligheten?

Tidsuppfattningen i drömmar och verklighet är inte likadan, på en natt kan du till exempel drömma och snabbspola dig igenom en hel livstid.

Om den verklighet vi då lever i är en dröm är den tid vi upplever som väldigt lång i själva verket inte alls lång och därför har vi kanske inte existerat i drömmen tillräckligt länge för att hinna få denna övertygelse av att verkligheten finns bortanför det här.

Drömmar är mer okontrollerade än verkligheten och man drömmer oftare om det man upplevt än man upplever det man drömt om.

När man drömmer känns det som verklighet men när man vaknar vet man att det är en dröm. Man drömmer oftast inte att verkligheten är en dröm.

Alla drömmer mer eller mindre men man kommer inte ofta ihåg drömmarna på samma sätt som man kommer ihåg det som händer i verkligheten.

Ibland när man är ensam om att uppleva något kan man bli osäker på om det verkligen hände eller om det kanske bara var en dröm för att det verkar så orealistiskt och det finns ingen annan som kan övertyga dig om att den upplevde samma sak.

När man sover och drömmer kan man ju gå eller prata i sömnen. Man rör sig i alltså verkligheten och andra kan se att man är där men ens egen känsla säger att man är i drömmen, man själv är inte så medveten om verkligheten. 

Kan man på samma sätt i en dröm drömma att man är i verkligheten?

Det sägs att man drömmer för att bearbeta händelser som man varit med om. 

Om då hela livet är en dröm, vad är det en bearbetning för och när tar drömmen slut? 

Vem är det som vaknar upp och slutar drömma?

Är hela livet en dröm som ett Sims-spel i någons huvud och liknande drömvärldar finns i andras huvuden?

Då är det bättre att bara acceptera det här som verkligheten och göra det meningsfullt.

Eller?

Det kanske inte spelar någon roll om det är dröm eller verklighet för man känner ju något nu i alla fall.

Allt prat och alla tankar om drömmar gör i alla fall mig helt snurrig och det känns som att allt är så diffust att det flyter ihop.

Så skulle ju livet kunna sammanfattas med ett ord: diffust. 

Jag tror i alla fall inte att min verklighet är en dröm även om det ibland skulle kännas mycket skönare om det var det.

Fast jag har börjar drömma lite väl konstiga drömmar som känns som verkligheten och är allmänt obehagliga eller fett braiga och man jämför med hur det är på riktigt.

Känner att jag lätt börjar skriva trassligt djupt när jag skriva så jag kanppt fattar själv, men jag hoppas att någon annan fattar lite i alla fall haha.